Ensam dag....

Jag vet inte riktigt vad det är med mig just nu, jag känner mig faktiskt lite nere. Konstig känsla det där när man känner ett obehag utan anledning. Vad gör man när man känner att man har gråten i halsen, ögonen glittrar så fort man tänker på nått sorgligt??
Jag har absolut ingen anledning att känna så här!!!

Ibland känns det som om jag lever i denna värld helt ensam. När Henrik jobbar och Alma sover är jag helt för mig själv.

Jag saknar att telefonen inte ringer lika ofta längre, nån som bara ringer och berättar om sin dag, nått roligt, galet, sorgligt eller bara vill prata. Och tyvärr känner jag inte för att ta tag i det själv heller, så det får helt enkelt vara. Hur kan jag låtit nått som jag varit så beroende av bara tyna bort. Kanske är det så här det ska vara?
Jag var alltid den personen som folk vände sig till, och jag lyssnade alltid med öppet hjärta. Är jag den personen fortfarande, vart har du gömt dig?
På nått sätt blev jag nöjd när jag fick hjälpa till, men vem ska jag hjälpa? Var det allt? Vem ska då hjälpa mig?
Så många frågor, men ingen kommer någonsin förstå.
Jag kan nog inte ens försöka beskriva...

Jag har världens bästa familj som jag älskar över allt annat. Förstod nog aldrig riktigt att det kunde vara så här underbart. Kanske det är så att man bara ska leva för familjen? Och tro mig det gör jag fullt ut och tar vara på varje liten stund, men vad är det som fattas? Absolut inte kärlek, för det får jag massor.

Nu är det massvis av stunder som kommer tillbaka till mig, långt långt innan jag ens visste vem jag var, den tiden då jag kanske trodde att jag aldrig kunde få det så här bra och den tiden när jag inte förstod alls.

Känns som att jag öppnat mig kanske alldeles för mycket. jag skiter i vilket.
Jag vet att folk kommer missuppfatta allt detta. Endel kommer tro att jag inte lycklig och att jag är deprimerad, så är det inte alls!!
Jag har helt enkelt en sån där dag som även ni har, ni allihopa!!
En ensam dag helt enkelt.
Och jag vet att när denna stunden är över... kommer ni fortfarande prata, och kanske till och med säga saker som inte är stämmer, att ni säger saker som får er själva att känna er bättre för att ni själva inte ska komma i kontakt med er själva och rota i erat inre. Folk är så jävla fega!!