tisdag 24 november 2009

Hela dagen gick åt

Igår var en jobbig dag!

Tidigt på morgonen begav jag mig till MVC för att ta massor av tester.
Slutade med att jag gjorde alla tester de kunde göra. Allt såg bra ut. Min barnmorska var för tillfället upptagen så hon ringde upp mig senare under förmiddagen.
Vi pratade en bra stund om allt möjligt och hon kom fram till att hon tyckte att jag skulle träffa en läkare. Problemet var att de inte hade någon tid hos deras läkare förens den 14 dec.
Hon vill att jag skulle vara hemma sjukskriven fram tills detta datum till att börja med.

Nu till problemet. De får inte skriva ut läkarintyg på MVC så hon hänvisade mig till vårdcentralen och sade att de brukar hjälpa dom med intygen. Jag lyssnade så vänligt och ringde min vårdcentral. Jag fick en tid för att träffa doktorn på eftermiddagen.
På allt detta hade jag feber och världens förskylning. Henrik åkte till jobbet och jag tog med mig Alma till vårdcentralen.

Fick vänta en timme efter bestämd tid och fick tillslut träffa läkaren. Hon talade så bestämt om för mig att hon minsann inte tänkte skriva ut nått sjukintyg och var jätte elak. Det enda hon gjorde i form av undersökning var att lyssna på mitt hjärta. Sen predikade hon om att hon inte hade mina journaler. Det kunde väl kärringen fått fram under alla de timmar jag väntade innan jag fick komma dit. Varför ens ta dit mig på en tid om de inte tänker hjälpa MVC med detta. Åhh. Det var ju inte så att jag gick dit för att jag ville utan för att MVC hade ordinerat detta. Och jag fick bara massa skit. En del borde inte jobba som läkare.
Har inte ens nämnt hälften av vad som hände på vårdcentralen, men jag blir bara förbannad när jag tänker på det.
Aja det slutade med att jag tog Alma och bara gick därifrån.

Jag hade lovat Alma att vi skulle till leksaksaffären för att hon var så snäll hos doktorn. Men jag fick ett totalbryt och grät i bilen hela vägen hem. Hormoner och sjuk på det också. När vi kom hem såg Alma att jag var ledsen och försökte trösta mig så gott det gick. Har aldrig någonsin gråtit framför henne, men nu gick det inte att hålla undan.

Henrik ringde och hade nog lite dålig samvete för att han lämnat mig själv hemma med Alma när jag var så pass sjuk som jag var. Och hans samvete blev nog inte det minsta bättre när jag bölade som en tok. Slutade med att han kom hem för att hjälpa mig. Stackarn. Men jag hade inte kunnat uppskatta det mer än en dag som igår.

Efter att jag pratat med min syster som sa till mig att jag skulle ringa till förlossningen så tog jag modet till mig och ringde.

Fick prata med en helt underbar människa som jag kunde berätta precis allt för. Hon blev irriterad på att MVC hade skickat mig till vårdcentralen och inte till dem. Vårdcentralen har inte ett skit med gravida att göra enligt hennes ord.
Hon sa till mig att jag skulle komma in så skulle de undersöka mig.

Vi lämnade av Alma hos Jenny och åkte vidare till förlossningen.
Blev väl mottagna av en barnmorska. Hon tog blodtryck och lyssnade på bebis. Första gången vi hörde vi hjärtljudet och vilken lättnad. Sen blev det en evig väntan. Läkaren på förlossningen hade fått fullt upp på akuten så vi fick vänta i nästan 3 h.

När vi väl fick hjälpen då kan jag verkligen tala om att vi fick hjälp. Hon gjorde i stort sett alla undersökningar man kan göra på en gravid. Gjorde även ett ordentligt ultraljud för att vara säker på att det inte var bebisen som orsakade alla sammandragningar. Det är fortfarande en väldigt livlig bebis och det har de sagt från första början. Bebisen växer precis som den ska och följer kurvan. Efter alla undersökningar så såg allt bra ut. Sammandragningarna hade inte påverkat livmodern någonting så det var positivt.

Måste berätta att denna läkare var en aning rolig. Jättesnäll, men väldigt snurrig och underbart rolig.
Slutade med att hon sjukskrev mig fram till 18 dec. Ska på läkarbesöket på MVC den 14 dec så får vi se vad som händer då. Jag hoppas verkligen att allt lugnat ner sig då så jag kan gå tillbaka till jobbet. Nu var kl 22.30. Det hade alltså tagit mig en hel dag innan jag fick den hjälpen jag behövde. Helt sjukt! Tacka gudarna för barnmorskor!!

1 kommentar:

  1. Oj... vilken dag. Skönt att det slutade så bra som det gjorde och att du äntligen fick den hjälp du behövde. Man undrar ju ibland hur vissa människor får jobba med de yrken de gör som i detta fall inom sjukvården, de ska ju stötta en och hjälpa en så att man känner sig trygg. Det är skillnad på människor och människor, den saken är ju klar. Förstår att du bröt ihop ett tag, vem skulle inte göra det. Du kan väl höra av dig någon dag i veckan när du har tid. kram på dig... skönt att du skrev på bloggen äntligen, då jag tänkt på dig...

    SvaraRadera