I flera år har jag nästan känt att jag inte vill ha julen här. Det har aldrig varit en stor tid för mig. Vi har aldrig varit en stor familj och åren innan jag träffade Henrik så var det bara jag och Jenny. Vissa jular hyrde vi film och hade det mysigt. När åldern kom in så blev det ibland krogen.
Det känns jätte tragiskt, men jag kan inte minnas mina jular som liten. Har inga minnen från hur jag levde dem med min mamma. Kanske är det de att jag förträngt det och stoppat undan. Vill inte börja tänka på det heller.
Men nu helt plötsligt efter alla dessa år känner jag det som förmodligen alla andra känner för julen. Jag längtar efter att få fira julen ihop med min familj. Världens bästa familj som bara växer och växer. Plötsligt känner man sig inte så liten. Från att vara tre ensamma syskon har vi bildat en jättefin familj tillsammans.
Vill att julen skall vara annorlunda för våra barn än hur jag har sett den tidigare.
Vi skapar våra egna minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar